letandet efter det konstanta
måndagen den 10:e juni 2013
Någon drar med sin träffsäkra hand över himlen och penslar den med sommarens alla färger. Molnen blir rosa och lätt utdragna. Solens strålar lyser igenom och himlen sätts i brand. En värme-explosion utan värme, och egentligen handlar väl allt bara om avgaser, partiklar, molekyerbidningar och reaktioner, men jag blir helt stum av anblicken.
Det luktar öl och jag tänder en cigg även fast jag inte borde. Jag tittar åt ett visst håll även fast jag inte borde. Det är studenten på fredag, och jag har nog aldrig varit såhär nära att ha den minsta av aningar.
Jag är borttappad, bortslarvad och bortprioriterad, och allt detta av mig själv.
Hur ska detta gå? Kommer det ens att gå?
onsdagen den 29:e maj 2013
söndagen den 26:e maj 2013
onsdagen den 22:e maj 2013
som om mina skärsår ens kan nås av dina händer, som om dina smekningar någonsin kan lägga mitt rufsiga inre på plats, som om någonting någonsin kan hjälpas av någon annan.
jag andas djupt, känner hur det tar emot i halsen. Förkylningen sitter kvar, som alltid. Men han finns där.
Han kysser mig över hela ryggraden, tittar på mig med ögon som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle göra mig så evinnerligt svag. Men herregud, jag är alldeles för svag. Jag lämnar knappt sängen under mina lediga dagar längre.
Hur han viskar i mitt öra om hur vi kommer ta oss till evigheten, medan hans hand långsamt letar sig upp längs med låret.
Hur mitt inre bångstyrigt lägger sig precis som innan handens tyngd och hur jag med mitt trasiga och cyniska inre hackar sönder hans ord.
Inget håller för evigt. Ju.
jag andas djupt, känner hur det tar emot i halsen. Förkylningen sitter kvar, som alltid. Men han finns där.
Han kysser mig över hela ryggraden, tittar på mig med ögon som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle göra mig så evinnerligt svag. Men herregud, jag är alldeles för svag. Jag lämnar knappt sängen under mina lediga dagar längre.
Hur han viskar i mitt öra om hur vi kommer ta oss till evigheten, medan hans hand långsamt letar sig upp längs med låret.
Hur mitt inre bångstyrigt lägger sig precis som innan handens tyngd och hur jag med mitt trasiga och cyniska inre hackar sönder hans ord.
Inget håller för evigt. Ju.
söndagen den 19:e maj 2013
det här
Det som blandar sig i magen är en röra av studentångest, icke-existerande studentplaner (samtidigt som vissa är väldigt existerande), en slags identitskris, en dundrande kärlek till A, framtida saknad + allt. Det går inte riktigt att skriva här nu. För nu måste jag carpa det här så mycket som möjligt. Annars kommer jag gå av.
onsdagen den 8:e maj 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)